Smärta innombords!
Då menar jag verkligen en stor sten på 10 000 kg!
Nu blev detta kanske till en överdrift men det jag menar är att jag bara vill skrika, skrika ut min smärta!
Dessa texter i religion och Svenska B tar kol på mig och jag sprängs snart! Att få skrika ut skulle vara det skönaste jag gjort på länge, vilken lättnad! Men i helgen slägger några hundra kilo från mig får vi hoppas då jag ska göra en längdtävling som kan bli intressant. Många funderingar om den och jag antar att jag kommer vara minst lika förvirrad då, så jag inte vet hur jag ska bära mig åt för att hoppa. Vilken teknik jag ska använda och usch vilka problem. 
Ibland undrar jag vad man vinner på att klaga, förvärrar man saken?
Ibland kanske men oftast känns det bättre, men om det är de har jag inte kommit på ännu.
Något jag kommit fram till är att det är jävligt jobbigt att höra alla andra klaga, det gör bara att man blir mer deprimerad av det. Klaga mindre kanske är något som hade gjort livet enklare, men ja blir inte klokare av detta då jag vet att du har en annan teori om detta.
